*

Vänner vi saknar

----

*Friends from the past*

FIDO'S-SIDA    LAFAYETTE'S-SIDA     TROLL'S-SIDA

PLUTO'S-SIDA     KIDD'S-SIDA     KARO-LINA'S-SIDA

NISSE'S SIDA
 

 

* Vovvar på * stjärnhimlen

 


 

 

 

 

 

 



 





 



filaplut.jpg (32547 bytes)

På bilden; Lafayette med Fido i mitten och Pluto på hit sidan.

  - 1962; köpte min morfar & mormor en Schäfer, Kurre blev "min första hund", han var en stilig herre som vaktade sin gård med själ och hjärta. Tjuvar gjorde sig icke besvär - vänner fick hur mycket kärlek som helst.

 

 -1968; köptes familjen Grandins första hund, en Golden Retriever som hette King. Han hade ingen stamtavla (den skulle skickas senare), han köptes i stor okunnighet på ett riktigt dåligt ställe. Han var kärnfrisk, urtrevlig och han blev drygt 13 år. Han fick tjänstgöra som allt - oftast som häst... King saknade fullständigt hyfs och vett utomhus - inne var han en KUNG. Jag bestämde att när jag köpte en EGEN hund...då skulle den vara väluppfostrad !

 

 -1980; köpte jag min första EGNA hund, en Old English Sheepdog. Han bar det stolta namnet Shaggy Dogs Baron of Barkshire, (Nalle). Nalle var väldigt älskad, ganska väluppfostrad, men tyvärr rätt så dålig mentalt. Med honom gick jag min första hundkurs, en valpkurs på Malmö BK... Det var Nalle & jag - 15 schäfrar, 2 dobermann och en Rottis... ungefär ! Det måste ha varit en väldigt modern kurs.. (mjuk och positiv a'la Anders Hallgren) för när jag flera år senare flyttade till Nyköping höll man fortfarande på med...-HÖGERRR om MARRRSCH ! Tack för den första kursen... där "satt" nog det "riktigt stora" hundintresset !

dfx4b.jpg (41593 bytes)

Från vänster -Pluto, hans mamma Lafayette, hennes andre son Laban & Fido

  - 1986;  köpte jag min första Briard, en svart hane som hette Brinies BaraFido, med honom gick jag ut i skogen... Lite kunskaper från min kurs i Malmö, boken "Sökhunden" i ena handen och Fido i den andra...så började vi träna ! Briardklubbens träningsläger & ytterligare en kurs på brukshundklubben gjorde susen och tävlingarna blev många. Vi provade istort sett allt. Fido gjorde allt för mig....lekfull, glad, snäll. När Fido blev 12 år gammal orkade inte kroppen längre - i huvudet var han fortfarande som en valp. Vi gick ut en dag i november och gjorde ett litet uppletande, glittrande ögon och viftande svans - dagen efter blev hans sista veterinärbesök. Leklust till sista dagen !

 

 - 1988; intresset för Briarder och träning blev stort och ville man ha en snygg bruksbriard vände man sig med fördel till kennel Welanee ! Från denna kennel inköptes en svart tik... Welanee Wish Me Luck, (Lafayette) hon blev mor till Don Fido's 2 kullar. Tack Agneta för denna pärla ! Lafayette gjorde inte mycket väsen av sig då hon fanns, så "enkel"...men Oj ! så tomt det är nu - fortfarande snart 4 år efter det att hon gick bort - man väntar sig fortfarande att hon ska stå vid grinden och "skratta" när man kommer hem och hennes "ligg-gropar" gapar väldigt tomma ! (de andra hundarna - som kände "Laffan" -vågar sig fortfarande absolut inte dit - Lafayette styrde sina undersåtar med järnhand, dvs. hon lyfte på ögonbrynen - mer behövdes aldrig... och "Laffans" platser... de VAR hennes !) Lafayette dog hemma påskafton 2001, hon var då 12 1/2 år gammal.

filakablom.jpg (69635 bytes)

Lafayette 10 år, Fido snart 12 med dottern Karo-Lina = den lilla söta

   -  1988; föddes också Johans första hund, en Flat, O'Flanagan Lord Peter Wimsey. Johan bodde i Västerås gick brukshundkurs med Wimsey där...men flyttade såsmåningom till Oxelösund. Där blev de aktiva i Oxelösunds BK. Wimsey var lika ettrig som han var vimsig..."styrde man upp honom" så hittade man en otrolig kapacitet - fast oftast var han bara FÖR glad. 10:a med spets fick man på söket då Wimsey var i högform...0:a på vartannat lydnadsmoment om han var i andra tankar. Han försvann plötsligt i cancer endast 7 år gammal. Wimsey fick 1:a pris i lydnadsklass 2 & och han blev Gk högre sök. 10:a på sökjobbet naturligtvis !

   - 1992; föddes DonFido's Lakritstroll No II. Hon var otursförföljd under sitt första levnadsår, vilket gjorde att hennes möjligheter att tävla/träna begränsades. Hon blev en älskad hemmavän - en doldis. Troll blev 9 1/2 år gammal.

 - 1991; föddes DonFido's Pluto - i vår allra första kull. Pluto kom ut med rumpan först och med en imponerande stor nosknopp mitt i ansiktet. Ja g tänkte "den där" borde få gott luktsinne... honom ska vi ha. Och det hade vi i de nästan 13 år som han fanns, och "luktade bra" det gjorde han också... så... många tävlingar blev det - både husse och jag tävlade honom... i elitsök, högrespår och på utställning. Pluto var en fantastisk hund - så otroligt snäll, och ändå en trygghet här hemma som inte kan ersättas. Han fick 3 valpkullar, även några barnbarn & barnbarnsbarn finns det efter honom. Han var i stort sätt frisk hela sitt långa liv... det var hjärtat som inte orkade med på slutet... men hur ska ett hundhjärta kunna undgå att börja växa när så många ska få plats i det ?

 - 2002; föddes Don Fido's Captain Kidd. Min egen lille buse! Vi tränade mycket lydnad, men  han hann aldrig visa vad han kunde på tävlingsbanorna. Han var en otroligt duktig lydnadshund och en riktig liten spjuver. Tyvärr hade han väldigt jobbigt under tikarnas löp, och det är ju ganska ofta här hos oss så att någon löper. Vi hade planer på att kastrera honom för att han skulle få lite lugn i kroppen - men dum som man är så var man ju orolig att han skulle bli slö och förändrad vid en kastrering, så vi drog på det för länge.   Runt jul o nyår 05 blev han riktigt skruttig, konstig och märklig i sättet,  efter att inte ha ätit, utan bara ha stressat runt under en längre löpperiod härhemma. Vi beställde tid till kastrering men hann aldrig åka - Han blev bara 2 år drygt.

 - 1995;  Blev Fido pappa till sin sista kull. Från den tog jag en parningsvalp, en svart tik som hette Brinies Karo-Lina Fidodottir. Karo-Lina blev vår mascot ... Jag tror hon var den snällaste och goaste Briard som någonsin funnits. Hon gjorde inte mycket väsen av sig i briardsammanhang, utan blev allas kelgris här hemma. Den hund man alltid lät hundrädda hälsa på, den hund som alltid kunde vara ute... för hon skrämde inte slag på vare sig hästar, får, katter eller höns... och hon blev inte för lekfull för lekfulla ungar. Karo-Lina blev hastigt sjuk och dog i augusti 2006, hon var då i 11 och ett halvt år gammal.

2006 strax före nyår föddes Don Fido's Ice-kull (Isglassarna) i den kullen fanns en underbar fawnfärgad hanvalp. Han var så fin att han fick heta "Tw-Ice As N-Ice"... N-Ice blev Nisse... och tyvärr (visade det sig) Pisse-Nisse. Nisse kissade på sig, så när det var leveransdags vid 8 veckor ville jag inte leverera honom till sitt nya hem - han fick stanna här "för utredning". Nisse var så fantastiskt trevlig, hela familjen älskade den lille valpen. Fin var han också blev BIM valp på sin första utställning och BIR-valp på rasspecialen i Linköping 2007. Tyvärr var hans kisseriproblem inte av det slaget som vare sig växte bort eller som gick att operera. Han var väldigt missbildad på insidan och fick somna in endast 7 månader gammal. Konstigt att man kan sakna en hund så mycket trots att man bara haft den i så kort tid....

 

dfwinterx4.jpg (36348 bytes)

Troll, Pluto, Lafayette & Fido

Vi saknar er alla ! Fruktansvärt mycket !